Efter incheckningen på Jämjö gård, lärde känner våra tältgrannar och gick igenom våra gemensamma regler på tältgården.
Stressen i köket inför den oslagbara midsommarlunchen är enorm. Jag försökte lugna alla samtidigt som jag vaktade jordgubbstårtorna. Lunchen gick som smält smör och jag har nog inte sjungt så mkt sen dagis eller möjligtvis kören o högstadiet (ja, tro det eller ej, jag var med i kören). Men maten var utsökt som vanligt.
Till Josses ära genomfördes en specialskriven låt med inslag av sexuella anknytningar. Den blev uppskattad men innebörden av vissa delar av låten talar vi inte högt om. Midsommarfemkampen bjöd som vanligt på både skrik och panik men även en gnutta fusk. När deltagarna lugnat sig och kommit över detta fortsatte midsommarfirandet med tårtan. Jag fick äran att skära bitar till alla, dock förekom det en del klagomål om att "ingen blev gift", vilket var tanken från min sida genom att medvetet lägga alla bitar ner. Jag kände att jag hade makten att påverka vår framtid... Jag har inte råd med bröllop i år.
Flaggan hissades ner enligt lag och sen bar det av på äventyr till hö-stacken som varit obesökt sen ett "jävla bra tag" men ryktet säger att där bor en familj råttor. Vi kom inte längre än in i rummet innan vi möttes av en mörk tjur med stora horn som snabbt skrämde oss ut igen. Nytt försök dagen efter gjordes aldrig, vi tördes helt enkelt inte... Istället blev det shot med fernet i gräsdrivor på ön och efter lite dans på gräsmattan bar det vidare till köket där vårt luftband hade luftkonsert resten av natten och morgonen.
Midsommardagen var en lugn en. Jag och min säck och kudde bosatte oss på gräsmttan där vi tog igen de timmar sömn som vi tidigare gått miste om samma dygn. Sen var det bras-häng där jag för en gång skull fick komplimanger för min mat. På något sätt hade jag lyckets med grillspätten som t.o.m. blivit utmärkt grillade. Men till brasan på ön är det först till kvarn som gäller, och jag var sist... det betyder rökplatsen. Jag undrar hur många hår- och maskintvättar kläder det kommer krävas innan man inte luktar som ett rökeri längre.
Under helgen fick man aldrig möjlighet till varken hunger eller törst. Vår färdkost kunde vi inte ens bli sugna på trots en halv armlängds avstånd. Men skönt åk ändå med himmelskblå himmel och solen i backspegeln. Kommande glasstoppet verkar just nu väldigt tveksamt.
[Jag reservera mig för alla felskrivningar, T9 i min blogger-app är inte helt syknad med mig]
